Efter en review av en kille jag känner, och som jag fått min låda från, fick jag ändan ur vagnen för att provröka en av dessa. De kom ut som en Regional utgåva i Belgien, Holland och Luxemburg förra året och såldes antingen i dressbox om 25 eller SLB om 50 st. Min låda är en dressbox med nr 16 av 600.
Jag hällde upp en tumnagel med Nikka Yoichi Single Malt 10 år som tilltugg, men glömde tyvärr att dricka av denna superba japanska whisky.
Själva rökningen:
Utseendemässigt finns det väldigt lite att klaga på. Färgen på täckbladet är mörkt colorado med en oljig glans som inger hopp om stora smaker. Ramon Allones är ett av mina favoritmärken, i alla fall när cigarrerna blommar ut i de typiska smakerna av mogen fruktighet. Få se om den här cigarren klarar att leverera...
Torrdraget är perfekt, ren tobakssmak, lite peppar på läpparna. Tändningen är helt odramatisk och cigarren fattar eld som om den vore skapt för detta.
De första blossen är mycket skumma. Röken är träartat snustorr i gommen och näsan, den fullkomligt torkar ut mig och en spetsig pepprighet gör inte saken bättre. Vadan detta?
Lyckligtvis lugnar den ner sig efter någon centimeter och börjar faktiskt smaka som en Ramon Allones lite grand. En lätt fruktton smyger sig in i träigheten, smaken får mera botten och eftersmaken börjar bli behaglig. Ganska lätt kropp än så länge, men ändå en hygglig rökutveckling.
Tjugo minuter in i cigarren och det har börjat hända saker. De fruktiga smakerna, ackompanjerade av en lätt syrlighet, har tagit steget upp i förgrunden nu och den har utvecklats till en mycket trovärdig Ramon Allones. Kroppen har blivit mer åt medium, pepprigheten har avtagit och karaktären mjuknar betydligt allt eftersom. Askan som är melerad i vitt-grått-svart är dock inte så stabil utan faller av mycket lätt. Det är dock kosmetika i sammanhanget. Den närmaste halvtimmen befinner jag mig i Ramon Allones-nirvana...den här är i paritet med de bästa jag rökt av detta märke.
Efter en knapp timmes rökning har fruktigheten börjat avta till förmån för dova trätoner. Smakerna ökar i fullhet, röken tätnar. Efter ännu en stund har fruktigheten helt försvunnit, trätonerna har tagit över, pepprigheten har kommit tillbaka och en annalkande bitterhet gör sig påmind. Man kunde tro att detta var det typiska slutet för en relativt färsk cigarr, men den höll sig kvar i detta stadium i tjugo minuter till innan jag lade den ifrån mig. Suverän cigarr! Många Isterband blir det, 92 av 100!
Addendum: Claudius som gjorde en review på FoH kom till ungefär samma resultat som jag (eller tvärtom...han rökte sin först). Skillnaden låg främst i den första delen av cigarren som han uppfattade som fruktig redan från början.
