Sal the brave from Starcourt
Grennamannen - The B-man
Wagnermannen - The W-man
W-man går ut först med:
Davidoff Special B (belicoso) 155/17 mm fr 1995 ------ 2009-03-17

Utseende: Vackert chokladbrun, få vener I täckbladet och mycket gulnad gördel.
Boquet: Svag angenäm lite nötig tobaksdoft, lite torkad frukt i inslaget
Snoppar minimalt för att få motstånd i draget – det går alltid att ta mer sedan – milda smaker i torrdraget. Konstruktionen verkar oklanderlig.

1.Mild gräddig peppar dominerar så att inga andra smaker förnimms de första en och en halv centimetrarna. När pepparn stillar sig kommer lite krämig hasselnöt och en lite ”parfymerad” blommighet. Tycker smakerna spretar obalanserat, med för mycket peppar, som ”dödar” de andra smakerna/aromerna. Efterhand kommer en lite ”torr” och kryddig sötma mitt på tungan ackompanjerat av en slank träton, men snart nog övergår den till att smaka ”tråkig tobak” och får en tendens till bitterhet. Kanhända gör mildheten att man puffar lite för hårt, så den får lite vila…

2.Aning mer sötma och träton, med inslag av kakao. Fortfarande mycket mild men lite godare nu. Sötman övergår i en sval druvsockerton (honung?) och trätonerna får ett aning bredare register.

3.Trätoner ökar och blir acceptabelt komplexa. En rostad nötton dyker upp. Nu blir spetsen lite ”såsig” så jag klipper 3-4 mm till, och lättar draget lite.

Tyvärr försämras smaken till det sämre efter klippningen, men när 4 cm återstår får den helt plötsligt lite ”karaktär” och smaken förbättras i samma smakspår, men lite tillägg av kaffe och kakao och framförallt äntligen lite balanserande krämig sötma. De sista 2 centimetrarna blev således förhållandevis goda, men det kanhända var en ”relativitetsupplevelse” och vem orkar vänta på dessa…

Tyvärr kan man nog bara uppskatta en dylik pjäs om man inte som jag är ”Havannaförvriden” i munnen. Sen skadar nog inte om man är len och oförstörd i munhålan… Betyg:




Wagnermannen
