Smålands CigarrSällskap (SmCS) • För Cigarren i Småland

Punch Super Robustos, Edicion Regional Exclusivo Asia Pacifico 2006.

Punch är ett av mina favoritmärken. När den typiska träigheten kompletteras med en fyllig rök så smakar de mycket gott. Samtidigt tycker jag det är kul med de regionala utgåvorna så här slår jag två flugor i en smäll! Lite synd bara att cigarren är så tjock...en Dobles, 50x155...inte min favoritvitola, men ibland finns inget val utan det är bara att dyka i!

Cigarren i sig är lite brutal. Täckbladet har en flammighet eller fläckighet som minner mig om en del vintagetäckblad. Jag har sett ett flertal exempel på det under senare tid och personligen tycker jag om det. Kombinationen av en uttalad oljighet, storleken och en aningens nyans åt olivgrönt i skimret från det Coloradofärgade täckbladet ger Super Robuston en seriös attityd..."passa dig, lillen" ungefär!



Aromen är lätt, en aning honung. Snoppningen gör att täckbladet spricker upp lite men Joppes cigarrlim fixar det snabbt. Lite väl känsligt täckblad, dock... Torrdraget ger mig en svårbedömd smak, aningen källare, aningen trä. Bra drag ändå så jag tänder upp!

Brutalitet? Knappast! Lite rökutveckling, mycket milda trätoner, nästan ingen pepprighet alls. Hmmm... Jag antar att det delvis är tjockleken som tvingar mig att dubbelpuffa för att få ut lite mer rök, men jag får ändå inte ut så mycket jag vill ha. Lätt medium kropp till att börja med, inte mer.

Rökutvecklingen blir ganska snart bättre utan att för den skull bli riktigt stor. Trätonerna, som mest ligger åt sötare cederträtoner, växer sig fylligare och pepprigheten tilltar lite. Från att från början varit tämligen tillbakahållen i smaken börjar den nu lyfta. Den påminner mycket om Punch Double Coronas; samma sävliga utveckling mot en bred och balanserad trätonspalett. Jag får en distinkt saltsmak på läpparna ett tag, intressant...

Dominansen av trätoner fortsätter in i andra tredjedelen av cigarren, men nu börjar den bli jordigare. Väldigt trevlig smakkombination! Lätt syrliga smaker kommer och går. Eftersmaken är också god och skapar en koncentration av kärva smaker långt ner i gommen. Trevlig typiskt kubanskt gråmelerad askpelare som är riktigt stabil (läs: jag har inte tappat den på magen än...). Just nu är cigarren inne i en mycket behaglig fas. Inga överraskningar, ingen snedbrand och inga plötsliga smakförändringar utan bara en lugn resa med sammansatta smaker som sakta förändras mot en fylligare och jordigare profil.



När jag kommer in på sista tredjedelen så tilltar pepprigheten dramatiskt. Samtidigt så blir trätonerna kärvare, ganska rejält mycket kärvare, som om den har bestämt sig för att jag missbedömt den helt och hållet. Jag sade ju något om "inga plötsliga smakförändringar"... Täckbladet spricker upp lite av expansionen nedanför askan, kanske även ombladet. Tuffare cigarr nu, mer åt full kropp, och med en riklig rökutveckling. Jag misstänker att den snart är färdigrökt men än så länge är den njutbar.



Allt har sitt slut och så även den här cigarren. Den börjar brinna snett nerför sprickan och jag lägger den till handlingarna innan de elaka bittra smakerna tar över helt.



Det här är en mycket god cigarr om man gillar Punch-profilen. Den har en sofistikierad smak och utveckling och har börjat släppa loss sina inneboende kvalitéer. Jag ger den 89 isterband redan nu och om de bara kunde öppna lite starkare och fylligare med bättre rökutveckling så kommer de lätt upp över 90 isterband.

Fina bilder och ord! Som vanligt.
Vad är det som gör att du gillar de regionala utgåvorna, Kjell?
Egentligen handlar det ju om att klassiska, ovanliga och nya storlekar produceras. Exklusivitet en masse! Men tobaken är det väl egentligen inget speciellt med, vad jag förstår. Rökte en monte 2:a efter din och COJs träff och kan konstatera att få LE och regionala cigarrer når upp i den klassen. Eller?
MK hävdar att det generellt är högre klass på LE än ER.
Har i dags läge inte köpt en hel box regionales detta år! Däremot en del sticks.
Nästa år blir det svårt att motstå de tyska bolivarerna, men mer för att det är intressanta storlekar. Inbillar mig tex att 109:an nog kommer att smaka ungerfär som DC eller Colossales.
Mycket nyfiken!
//salberto

Det som fångade mig med de regionala utgåvorna var nog mest exklusiviteten. Det spelade visserligen en ganska stor roll att ett flertal av dem var av Por Larrañaga-märket som jag håller för ett av de smakligaste, men jag kittlades ganska mycket av att få röka cigarrer som var ovanliga. Det där har gått över till stor del nu och med den enorma flora av specialcigarrer som strömmar ut ur Kuba så har jag tappat lusten att hänga med så jag kommer att vara mer restriktiv där i framtiden. Jag resonerar som du, att det finns oerhört goda cigarrer i standardsortimentet, och en av de närmaste årens stora mål är att fylla på förrådet av de cigarrer jag skattar högst. Tyvärr är en del av dem utgångna men det finns många kvar...

Kvalitetsskillnaderna mellan EL och ER är sannerligen inte lätta att bedöma. Jag har fått smaka de flesta av de senaste årens produktion av bägge sorterna och kan inte själv avgöra detta. Flera av de EL som kommit ut har (hittills) varit tämligen intetsägande (RyJ Escudos, Trinidad Ingenios) andra har varit nästintill lysande (HdM Regalos och, nåja, Cohiba Piramides). Samma sak gäller för ER, men där har jag hittat fler guldkorn än i EL-gruppen, t ex PL Magnificos, Edmundo Dantes Conde 109, Bolivar Simones, RA Eminencias, RA Belicosos, VR Maestros. Min känsla är att fler av ER träffar rätt på märkenas smakprofil än vad Limitada-utgåvorna gjort. Jag tycker t ex inte att Partagas Serie D No. 1 smakar speciellt Partagas-aktigt...inte Serie D No. 3 heller. De är kryddiga som tusan men mer som om de inte var fullblodskubaner. I och för sig kan man ju säga att många Bolivar ur ER-gruppen missat målet rätt rejält när man gjort dem så milda att man knappt kan känna någon jordighet...

Håller helt och hållet med om Por Larranaga. Man har längtat efter dessa cigarrer länge. Dessvärre har de inte riktigt visat framfötterna ännu. Nå...Magnifikos som undantag.
Det kanske handlar mer om att hitta rätt smakprofil, än kvaliteten på tobaken. Rätt förvirrande med dessa specialutgåvor. Man bör ju dessutom vänta med att bedöma regionalerna. LE har ju faktiskt fått tid så det räcker i vissa fall. Kan ju konstatera att LE Partagas och RyJ med endast ett undantag (P LE2000) har misslyckats.
(Gillar de Ingenios jag har rökt. Bra låda?)
//salberto

Jag misstänker att Ingenios-bedömningen mer beror på personlig smak. den enda Trinidad jag tyckt om än så länge är Fundadores...

På tal om RyJ, jag har en låda RyJ Hermosos No. 1 2003 som jag inte smakat någon av än. Kanske tar en i morgon för att testa! Hermosos No. 2 2004 är en helt ok cigarr, men kanske inte exceptionell på något sätt...